Svensk ordbok 2009, webbversion
verb rann runnit, pres. rinner
rinn·er●ha sin källa
på viss plats; om flod
geogr.Klarälven rinner upp i Norge○ofta bildligtuppstå
en idé rann upp i hans hjärnarinna upp (i ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. rinna up
Subst.:vbid1-299224upprinnande,
vbid2-299224upprinning