Svensk ordbok 2009, webbversion

rinna upp´ verb rann runnit, pres. rinner rinn·er●ha sin källa på viss plats; om flod geogr.Klarälven rinner upp i Norge○ofta bildligtupp­stå en idé rann upp i hans hjärnarinna upp (i ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. rinna up Subst.:vbid1-299224upprinnande, vbid2-299224upprinning